Framtid

Autonom körning åt folket

Volvo Cars visionär och akademiker Trent Victor talar om psykologin med autonom körning och varför det lönar sig att förvänta sig det oväntade.

MIKE DUFF, APRIL 2017

”Det kommer bli en resa i business class”

Jag tror att autonom körning har potential att fullständigt förändra vårt sätt att se på bilar. Din jobbpendling kan exempelvis närma sig upplevelsen av att flyga i business class, där du har möjlighet att arbeta eller koppla av i din egen personliga sfär utan att behöva bekymra dig för hur du tar dig till destinationen. 

Våra Drive Me-försök — där riktiga familjer tar plats bakom ratten på autonoma bilar — kommer att fokusera främst på pendlingsstråk, eftersom vi vill ta reda på hur människor interagerar med en självkörande bil i vardagen. Pendlingen till och från jobbet — där trafiken ofta rör sig långsamt eller står stilla — är också då det finns störst potential att förvandla bortkastad tid till produktiv tid, eller tid för avkoppling. Vi vill skaffa oss en fördjupad förståelse av vad människor vill göra när de inte längre behöver köra bilen. Därför tittar vi på tjänster som stöder arbete och underhållning.

”Autonom körning kommer att förändra transporter från grunden”

Förhållandet mellan autonoma bilar och andra trafikanter är fascinerande. Under Drive Me-försöken kommer vi inte att sätta några specialdekaler på bilarna eftersom det skulle göra att separeras ut som en nyhet — det kan göra att andra trafikanter uppträder annorlunda än annars. Hela poängen är att studera hur autonoma bilar fungerar i vardagliga situationer på riktiga vägar. I vår forskning tittar vi på de sekundära effekterna — nya risker som inte enkelt kan förutses. Det lönar sig alltid att förvänta sig det oväntade.

Sedan finns det de bredare frågorna om hur autonom körning kommer att förändra transporter som helhet. Det skulle kunna minska behovet av parkeringsplatser till exempel, och ökad samåkning kan göra att antalet bilar på vägarna minskar. Det ligger längre fram, men det är något som vi hela tiden har i tankarna. Förändringen kan komma snabbt och ofta oväntat: tidigt 1900-tal planerade de styrande i städerna för en exponentiell ökning av antalet hästar i takt med att befolkningstalen ökade. Men så kom bilen och allt förändrades. Det skulle kunna hända igen med autonom körning. Och vi tror att det skulle vara en otroligt positiv förändring, med en dramatiskt förbättrad trafiksäkerhet, effektivitet och möjlighet för människor att välja hur de vill använda sin tid.

”Pendlingsresorna är det område där det finns störst potential att förvandla bortkastad tid till produktiv tid, eller tid för avkoppling.”

 

TRENT VICTOR
Senior technical leader, kollisionsförebyggande, Volvo Cars

”Ett unikt perspektiv”

I hela bilindustrin läggs det enormt mycket arbete på autonomi, men vi har medvetet valt en annan väg med Drive Me. Det unika med Drive Me är hur kunderna använder autonoma bilar i den verkliga världen. Det betyder att man stöter på vardagliga problem som kanske inte är så spännande, men som vi måste lösa utöver de större problemen. Hur håller vi bilens sensorer rena när vägarna börjar bli smutsiga? Hur kan vi göra hårdvaran så effektiv som möjlig? Det är inga dramatiska saker, men de är viktiga — och Drive Me ger oss ett unikt perspektiv på hur autonomi kommer att användas av riktiga människor.

Vi kallar det för ”humancentrerad automationsutveckling”. Det innebär att vi prövar utvecklarnas antaganden för kundernas upplevelser av autonom körning. Det hjälper utvecklarens inlärningskurva och optimerar den kring hur användarna kan, vill och behöver använda produkten, snarare än att be dem att ändra sig. Vi ser på det som problemlösning på flera nivåer. 

Att vi baserar vårt arbete på människor innebär att vi studerar både subjektiva och objektiva erfarenheter. Subjektiva erfarenheter som synpunkterna och beskrivningarna av deras erfarenheter. Objektiva erfarenheter som hur de använder interiörytorna i kupén, hur mycket uppmärksamhet de lägger på körningen av bilen, hur mycket de sitter beredda med händerna över ratten och med foten över pedalerna, hur mycket de vill involveras i kompletteringen av körbeteendet.

”Vi behöver en lösning som fungerar för alla”

Vi har lärt oss mycket redan och en av överraskningarna har varit hur olika människor reagerar på autonom körning. Det finns mycket olika attityder och olika nivåer på tilliten. En del känner sig mycket tveksamma, de vill inte släppa kontrollen, inte ens i situationer där trafiken rullar långsamt, där bilen kan köra själv utan att det uppstår någon dramatik. Mer överraskande är att en del människor sätter sig i bilen och genast litar för mycket på systemet, där de utgår från att det kan göra mer än vad som faktiskt är fallet i nuläget. Det här är exempel på olika utmaningar, men vi måste skapa en lösning som fungerar för alla. 

Det viktigaste är att göra allting förutsägbart, så att föraren vet när denne kör bilen kontra när bilen kör själv. När vi tittar på oövervakad automation, där du överlåter kontrollen till den grad att du kan pyssla med annat medan bilen tar hand om körningen, så måste vi vara helt säkra på att bilen uppträder på ett mycket förutsägbart sätt. Det betyder att bilen måste köra försiktigt, som en bra förare, men utan att det blir för försiktigt. När du väl är trygg med att bilen har koll på situationen, då kan du börja koppla av och använda din tid till annat, som att jobba eller något annat. 

”Det viktigaste är att göra allting förutsägbart, så att föraren vet när denne kör bilen kontra när bilen kör själv.”

”Rätt väg är att sätta människor, inte tekniken i första rummet”

När vi talar om autonomi menar vi olika saker. I ena änden finns assisterad körning, den körhjälp du kan få i en Volvo redan idag. I den andra finns det som kallas Nivå 5-autonomi,  där en bil kan köra själv på alla vägar som en människa kan köra på utan att föraren behöver ingripa. 

Det är uppenbart att det kommer att ta tid att nå denna nivå. Se bara på utvecklingen för mobiltelefonen, i början var det en lyxvara, en produkt som bara fungerade i de större städerna och i tätbefolkade områden. Därefter blev den allt populärare i takt med att täckningen förbättrades, och priserna föll. Tills vi nådde en punkt där mobilen fanns mer eller mindre överallt; nu lägger vi märke till när den inte fungerar snarare än när den gör det. 

Jag tror det kommer att bli samma sak med den här autonomin på högre nivå, det kommer att införas först i städer och andra områden där det behövs mest, och därefter kommer det att spridas utåt. Så småningom tror jag att det troligt att alla vägar kommer att ha stöd för autonom körning, men det kommer inte inträffa med en big bang, där allt plötsligt händer på en gång. Det viktiga här är att vi närmar oss saker på rätt sätt. Det vill säga genom att sätta människorna främst, inte tekniken.